Cochleaimplantat och behandlingar

De allt vanligare cochleaimplantaten har gett upphov till nya problemsituationer inom bland annat hälsovården. I den här artikeln presenterar vi några av de vanligaste behandlings- och röntgenmetoderna ur implantatanvändarens synvinkel.

Magnetröntgen (MRI) är en mer exakt avbildningsmetod av människokroppen som ger information om t.ex. mjukvävnaderna. Ju starkare strålningen är desto bättre bilder får man. I cochleaimplantatet finns en magnet som håller den yttre talprocessorn på plats. Vid en MRI-röntgen kan den här magneten orsaka medicinskt felaktiga bilder eller omfattande ”mörka” områden som kan hindra läkaren att tolka hjärnbilderna korrekt.

Bland tillverkarna har åtminstone Cochlear utvecklat en lösning på problemet. Cochlears cochleaimplantat är godkända för MRI-avbildningar på 1,5 tesla med magneten på plats och på 3,0 tesla med avlägsnad magnet. Magneten kan med en enkel åtgärd avlägsnas innan röntgenavbildningen. Den yttre delen hålls på plats av en tillfällig fästplatta. Detta betyder att användaren endast upplever ett avbrott i hörseln under själva röntgenavbildningen då talprocessorn inte kan användas. Då MRI-avbildnignen är klar läggs en steril magnet i implantatet.

Ultraljudets användningsändamål är så mångsidiga att vi först måste skilja mellan diagnostiskt och terapeutiskt ultraljud. Diagnostiskt ultraljud används vid olika avbildningar, t.ex. vid fosterundersökningar. Ultraljudets effekt kan då inte vara så väldigt hög. En ultraljudsundersökning grundar sig på ultraljudets reflektioner av olika vävnader. Ultraljudet är en säker avbildningsmetod eftersom man inte använder joniserande strålning. Vid ultraljudsundersökningar undersöks oftast rörliga bilder. Typiska undersökningsobjekt är levern, gallblåsan, njurarna, bukspottkörteln, mjälten, livmodern, prostatan, urinblåsan och hjärtat.

Med så kallat doppler-ultraljud undersöker man blodflödet, t.ex. förträngningar i halsartärerna och klaffel i hjärtat som ofta förknippas med ett avvikande flöde. Det diagnostiska ultraljudet är alltid säkert för användare av cochleaimplantat på grund av dess svaga effekt.

Terapeutiska ultraljudsbehandlingar kan t.ex. ges vid fysikaliska behandlingar, tandläkaren eller vid kirurgiska behandlingar. Tumregeln är att ifall ultraljudsbehandlingen på grund av sin effekt orsakar värme i vävnaderna är den ganska effektiv. Eftersom ultraljudet, som även namnet förtäljer, är ett högfrekvent avger det ingen extra ”strålning” i vävnaderna. Tillverkarna av cochleaimlantat avråder ultraljudsbehandlingar som är riktade mot huvudet, troligtvis på grund av att ifall behandlingen är så effektiv att den orsakar uppvärmning av vävnaden så uppvärms även cochleaimplantatets magnet och vibrationerna som ljudet orsakar kan dessutom störa talprocessorns funktion.

Fysikaliska behandlingar av nackområdet lönar det sig alltså att undvika. Avlägsning av tandsten med ultraljud hos tandläkaren orsakar lite värme i tänderna, men ”sveder” inte implantatets magnet. Men ultraljudsborren avger dock ett så otrevligt ljud att vissa tandläkare rekommenderar att hörapparaten/talprocessorn avlägsnas under borttagningen av tandsten bara på grund av bekvämlighetsskäl. Dessutom kan den ”stickande” känslan i tandköttet få också en normalhörande att välja den traditionella skrapningsmetoden av tandstenen.

Infraröd behandling och röntgenbehandling är på grund av sin svaga effekt säkra för implantatanvändaren.

Källor och tack: Irmeli Wilenius, Cochlear och olika läkarstationers behandlingsbeskrivningar

Text: Eija Isaksson

Bild: Cochlear – MRI Compatibility

kuuloliitto logo

Artikeln har ursprungligen publicerats i Hörselförbundets Kuuloviesti-tidning 1/2014

Kommentit

  1. Magnus skriver:

    Hej,

    tack för informativ artikel men jag tror ni blandar ihop Cochlear och Medel när det gäller hur mycket Tesla de tål.

    Hälsningar Magnus

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *