Särskild språksvårighet

Med särskilda språksvårigheter (förr dysfasi) avses sådan avvikande språklig utveckling som inte beror på neurologiska avvikelser eller avvikelser i sinnesfunktioner, känsloliv eller omgivning. Barnets språk utvecklas inte i enlighet med åldern, trots att hens funktioner i övrigt är på åldersnivå. Svårigheterna är individuella och ofta bestående.

Särskilda svårigheter i muntlig framställning skiljs i allmänhet från särskilda svårigheter i att förstå tal. Talsvårigheterna yttrar sig som avvikelser i inlärningen av ljud, namn och abstrakta begrepp, ordböjningar och satskonstruktioner. Många undersökningar har visat att den viktigaste orsaken till problemen är svårigheter med att korrekt uppfatta och minnas ljud och att skilja snabbt skiftande ljud från varandra. Svagt arbetsminne försvårar databehandling, språklig slutledning och därmed inlärning. Till problemen i muntlig framställning hör också ett barns oförmåga att styra de rörelser som behövs för att producera tal (tecken) (verbal dyspraxi).

När ett barn har svårt att förstå språket kan hen inte följa givna anvisningar eller hen besvarar frågor fel och inexakt. Särskilt svårt är det att förstå långa meningar, berättelser och diskussioner. En orsak till svårigheterna med att förstå har antagits vara bristande hörselminne. Också teckenspråkiga med särskilda språksvårigheter har konstaterats ha svagt arbetsminne, svårt att lära sig komplicerade teckenspråkiga konstruktioner, och svårt att förstå språk.

Störd språkutveckling kan ha samband med många utvecklingsproblem. Det kan finnas svårigheter med till exempel koncentration, uppmärksamhet och funktionsstyrning.

Läs- och skrivsvårigheter

Särskilda språksvårigheter har ofta samband med svårigheter i fråga om att lära sig läsa och skriva. Man tänker sig att särskilda svårigheter och läs- och skrivsvårigheter beror på samma slags problem med att uppfatta och processa information. Fortfarande är det vanligt att läs- och skrivsvårigheter ses som en form av särskilda språksvårigheter.

Den som har läs- och skrivsvårigheter har inte lärt sig läsa och skriva på normal tid, trots sina intellektuella förutsättningar. Det kan vara problem med läsningens exakthet, identifieringen av ord och förståelsen av det lästa. Skriften är otydlig och det kan saknas till exempel bokstäver eller ordmellanrum. Döva med läs- och skrivsvårigheter har observerats ha samma nedsatta observationsfunktioner som hörande med läs- och skrivsvårigheter.

Särskilda språksvårigheter och i synnerhet problem med att förstå tal och läsning kan fördröja också annan inlärning, i synnerhet inlärningen av ett andra eller främmande språk eller sådan matematik som kräver språklig förmåga.

Annorlunda språk inte nödvändigtvis särskild språksvårighet

Frånvaron av hörsel är inte en orsak till särskilda språksvårigheter. Hörselskadades talade och skrivna språk kan ändå avvika från jämnårigas språk. Jämnåriga hörselskadade kan också ha varierande språkfärdigheter. Orsaken kan vara till exempel att språkinlärningen har börjat sent, att språkliga modeller har saknats eller mångspråkighet (tvåspråkighet). Det tar tid att lära sig ett nytt eller ett andra språk, eller att läsa och skriva; när språkutveckling och inlärning väl har kommit i gång hinner barnen ifatt sina jämnåriga kamrater.

När hörselskadade som studerar talat språk har avvikande tal kan det också bero på att det är svårt att höra. Inexakt uppfattade ord lagras i felaktig form i minnet. Så fördröjs utvecklingen av ordförråd och språkstruktur, och förståelsen försvåras. Med säkrad hörsel och mer språkinlärning minskar felaktigheterna. För barn med språksvårigheter är inlärningen inte alltid lika snabb eller likadan.

Auli Meronen, Handledande lärare / Oppimis- ja ohjauskeskus Onerva

Päivi Rainò, överlärare, fil.dr. / HUMAK

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *