Stöd för språk och kommunikation i hemmet

Barnets språkliga utveckling påverkas av många faktorer: bl.a. interaktionen mellan föräldrar och barn, språkliga incitament i omgivningen, barnets egna utvecklingsförutsättningar ochspråkbegåvning. Om barnet har en hörselskada inverkar denna också ofta på språkutvecklingen; ju kraftigare nedsatt hörsel, desto mer inverkar det. Ett hörselskadat barn behöver ofta mycket mer språklig stimulans än sina jämnåriga för att utvecklas i samma takt som de. Vid kommunikation med ett barn som hör dåligt är det också bra att tänka på att ljudmiljön bör vara så fri från oväsen som möjligt.

Föräldrarna har nyckelrollen när det gäller att stödja det lilla barnets språkutveckling. Mellan förälder och barn finns vanligen ett starkt band av tillgivenhet, som språkutvecklingen kan sägas bottna i. Det lilla barnet identifierar sig med föräldrarna, som därför har naturliga möjligheter att öppna barnets språkliga värld.

Stödhjulsmodellen för språkutveckling (Apupyörä) har utvecklats med särskild tanke på familjer med hörselskadade barn som står i början av sin språkliga utveckling. Modellen grundar sig på teoretisk kunskap och på författarnas mångåriga erfarenhet av att arbeta med familjer med hörselskadade barn. Rehabiliteringsmodellens tips kan vara till hjälp också för familjer med barn som av andra orsaker är sena i sin språkutveckling. Denna pamflett fokuserar på hur inlärningen av talat språk kan stödjas när barnet med hjälp av hörapparater eller CI-implantat har tillräcklig hörsel för att höra tal. Samma principer för att stödja språkutvecklingen kan anpassas för teckenspråkiga barn.

Denna rehabiliteringsmodell består av tio sätt att stödja barnets språkutveckling i vardagliga sysslor utan särskilda ”undervisningspass”. Ofta använder sig föräldrar helt naturligt av många av dessa språkberikande metoder. Pamfletten syftar till att föräldrarna eller de andra personer som sköter barnet ska kunna stödja barnets språkutveckling medvetet och att de ska kunna sätta ord på det de gör när de ger barnets språkutveckling en skjuts framåt.

I slutet av varje kapitel ingår en arbetsuppgift som handlar om i frågavarande tema. Läsaren kan alltså försäkra sig om det lästa har integrerats och övergått i praxis. Idealet vore att barnets föräldrar skulle utnyttja pamfletten tillsammans med den instans som rehabiliterar barnet.

Stödhjulets 10 principer

1. HEJDA BARNET TILL INTERAKTION

Den vuxna får barnet att stanna, titta, lyssna, koncentrera sig. Gå nära barnet, ta ögonkontakt, eliminera oväsen i omgivningen.

2. VÄCK HÖRANDET TILL LIV

Ett gravt hörselskadat barn vet ingenting om ljudens värld innan hen har fått hörapparat eller CI-implantat. Hen kan inte skilja tal från en ringande väckarklocka. Det behövs medveten träning i att använda hörseln. Att väcka hörseln till liv innebär att den vuxna fäster barnets uppmärksamhet vid ljuden i omgivningen. ”Oj, vilket starkt ljud det hördes!”, och man visar barnet varifrån ljudet kom. Den vuxna kan själv framkalla ljud med hjälp av föremål eller härma djur och demonstrera för barnet att det är roligt att höra.

3. FÖREMÅL FÖR GEMENSAMT INTRESSE

Den vuxna fäster uppmärksamhet vid något föremål som intresserar barnet och berättar om det. Det lilla barnet ger uttryck för intresse genom att fästa blicken eller genom att peka på föremålet eller ge fram det.

4. VISA ATT DU VÄNTAR

I början av rehabiliteringen måste den vuxna tålmodigt vänta på barnets försök att tala och svara. Genom mimik och kroppsspråk kan man tydliggöra för barnet att hen förväntas svara. Väntan på barnets tal har med interaktionen att göra, eftersom växelverkan är grunden för kommunikation. Också små och bristfälliga försök av barnet att kommunicera ska belönas.

5. NAMNGE

Den vuxnas uppgift är att högt benämna det som barnet pekar på. Det är ur namngivning som barnets ordförråd börjar växa. Den vuxna ställer vad-frågor och besvarar dem först själv. Senare låter den vuxna bli att svara och barnet får svara.

6. UPPREPA

I början av barnets språkliga utveckling är det bra om den vuxna upprepar många ord. Högt uttalade ord lagras i barnets hörselminne. När barnet uttalar orden felaktigt är det bra om den vuxna upprepar dem med rätt uttal. Barnet ska inte tvingas säga ordet på nytt, det vill säga det är ingen vits att tjata om att svåra ord ska uttalas rätt.

7. UTVIDGA

Den vuxna berättar mer om saken än bara namnrt. ” Det är en boll. Den är röd och man kan kasta den långt bort.” ”Det här är en kanin. Kaniner äter morötter, hoppar och är rädda djur.” Det är bra att också benämna känslor och förklara, ”Pojken gråter, han är kanske ledsen eller han har stött sig.” Barnet förstår inte alla ord som den vuxna använder men utan utvidgning utvecklas inte ordförrådet. Genom utvidgning utvecklas talförståelsen effektivt.

8. OLIKA SLAGS FRÅGOR

Vad? Var? När? Vad händer, om …? Vill du …? Hurdan …? Vem …? Vilken färg? Hur många? Det är ofta svårt att förstå frågeord och därför är det viktigt att den vuxna först frågar och själv svarar högt. Så småningom förstår barnet vad frågeorden betyder. En fråga ska alltid besvaras högt.

9. BESKRIV VAD BARNET GÖR

När den vuxna följer med barnets lek finns det goda möjligheter att högt berätta vad barnet gör just nu. ”Aha, dockan får dricka mjölk ur flaskan?”.

10. BESKRIV VAD DEN VUXNA GÖR

När barnet är inom hörhåll kan den vuxna högt berätta vad hen själv gör just nu. När ni har varit i affären och varorna packas upp kan du samtidigt berätta ”Jag köpte bröd och korv, yoghurt åt dig, kaffe åt mamma och pappa. Mjölken ställer vi i kylskåpet” Barnet apar gärna efter de vuxna, städar, reparerar, talar i telefon, sköter spädbarn. Att tala om vardagliga sysslor: ”Nu tar pappa loss vinterdäcket” förkovrar barnets ordförråd.

Här kan du ladda ner arbetsboken (på finska) för stödhjulsmodellen:

apupyora_kansi

 

Källa: Psykolog Pirkko Posti, Talterapeut Sari Vikman, TAYS 2007.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *