Anpassningsträning

Anpassningsträning

Den rehabiliteringsform vi kallar för anpassningsträning är utvecklad av de finska organisationerna. Denna verksamhet strävar till att den funktionshindrade eller insjuknade personen och hens närmaste ska kunna anpassa sig till den nya livssituationen genom råd, stöd och handledning. Man strävar till acceptans, mental hälsa och praktiska lösningar som underlättar vardagen. Innehållet i anpassningsträningen beror på individens eller familjens livssituation och arrangeras som kurser för olika målgrupper som är inför liknande förändringar i livet. En kurs kan beröra till exempel barn som ska inleda sin skolgång eller unga som ska inleda en utbildning på andra stadiet. I början av kursen definierar deltagarna sina egna mål för anpassningsträningen tillsammans med en mångprofessionell arbetsgrupp. Målen kan vara mycket konkreta och gälla till exempel information eller bruket av hjälpmedel. Under kursen bekantar sig deltagarna även med varandra och utbytet ger kamratstöd.

Anpassning är att tillgodogöra sig information

Den som nyligen fått ett besked om en funktionsnedsättning behöver ofta massvis med information. När det gäller en hörselnedsättning behövs förutom fakta om hörseln också information om hur man klarar sig i vardagen med funktionsnedsättningen samt vilka möjligheter man har att uppnå samma livskvalitet som andra. Det kan ändå vara svårt att hantera och ta till sig all samlad information och under en anpassningskurs får man stanna upp och fördjupa sig i vad en hörselnedsättning är och hur den påverkar livet. Samtidigt försöker man lindra oro och rädslor som kan väckas inför den nya situationen.

Kursens deltagare kan behandla frågor kring hörsel under föreläsningar och i diskussionsgrupper. Under föreläsningarna kan till exempel läkare, talterapeuter eller psykologer bidra med sin sakkunskap och även personer som har motsvarande erfarenheter brukar ha egna inlägg. Under diskussionerna får deltagarna behandla den nya informationen och ofta fortsätter processen ännu långt efter kursen. 

Det gäller att  hitta den relevanta informationen för en själv eller sin egen familj och för det kan kan man få stöd av rehabiliteringshandledare och personer i motsvarande situation. Det hjälper ofta att reflektera med andra som antingen har samma utmaningar eller de som redan löst motsvarande frågor. Många bekymmer verkar ofta större i stunden än vad de är när man lagt dem bakom sig.

Anpassning är en inställningsfråga 

Begreppet anpassning har diskuterats eftersom var och ens reaktion på ett handikapp inte är densamma. När det gäller anpassning handlar det inte enbart om en persons interna process, utan även om allmänna uppfattningar om sjukdomar och funktionsnedsättningar, samhällets syn på funktionsnedsättningen och hurudant socialt nätverk individen har och vilket stöd nätverket kan bistå med. 

Handikapp innebär än i dag en stark stämpel som påverkar mer eller mindre omedvetet både den funktionsnedsatta personens självbild och hur omgivningen förhåller sig till personen i fråga. Personens uppfattning om funktionsnedsättningen grundar sig även den på information om funktionsnedsättningen och hur man klarar sig med den men också på förmågan att hantera känslorna funktionsnedsättningen väcker i en. Under en anpassningsträning försöker man ge både mångsidig basinformation och verktyg till att bemöta känslorna.

Det finns ingen entydig syn på hur anpassningen fortskrider men det finns olika teoretiska modeller. På individuell nivå beskrivs processen ofta utgå från en fysiologisk diagnos, varpå den väcker en personlig kris som fortskrider genom vissa skeden. Då man utgår från familjen, handlar det om att funktionsdesättningen och anpassningen till den orsakar en konflikt mellan de krav och förväntningar familjen har och de resurser som familjen har till sitt förfogande. Därmed innebär anpassning att funktionsnedsättningen accepteras och känslorna behandlas samt att vardagen kommer i balans.

Det finns även sociala modeller som har grunderna i en kritisk syn på de individuella modellerna och enligt dem kommer funktionsvariationer till uttryck i en social och kulturell kontext. Världshälsoorganisationen WHO behandlar begreppet funktionsvariation som ett fenomen i ett samspel mellan individuella och yttre faktorer. Empowerment (individens förmåga att ta makt över sin situation) och individuella copingstrategier utgår från samma synvinkel.

Många vägar till anpassning

Enligt modellen som framhäver växelverkan i coping- och anpassningsmetoder anses att den upplevda stressen som funktionsnedsättningen eller den nya livssituationen orsakar påverkas hur individen uppfattar situationen och hur hen reagerar på den. Individen avgör situationen i två skilda skeden. Först avgör individen huruvida hen är utsatt för ett hot, en förlust eller utmaning, eller om det är frågan om något som inte kräver någon reaktion. Ifall situationen kräver åtgärder avgör individen hurdana förutsättningarna att klara sig är.

En del kan se på situationen ur en problemlösningsvinkel varpå man kan försöka påverka de faktorer som orsakar stressen. Den som istället förtränger situationen tar till sig sätt som reglerar känslorna. De fungerar ofta till en början men kan vara skadliga under rehabilitering.

Kunskaper i individers och familjers sätt och förmågor att anpassa sig till en funktionsnedsättning och den nya livssituationen funktionsnedsättningen medför gagnar rehabiliteringen. Med rätta medel kan hela familjens funktionsförmåga stöttas. Fpa erbjuder förutom anpassningsträningar också rehabilitering enligt prövning. De arrangeras i tre fem dygns perioder och då kan familjen få mera individuell handledning.

Denna artikel är gjord på basen av en intervju av Kristiina LaaksoKuulo-Auris.