Med utvecklingsrelaterad språkstörning (särskild språksvårighet, förr dysfasi) avses sådan avvikande språklig utveckling som inte beror på neurologiska avvikelser eller avvikelser i sinnesfunktioner, känsloliv eller omgivning. Barnets språk utvecklas inte i enlighet med åldern, trots att hens funktioner i övrigt är på åldersnivå. Svårigheterna är individuella och ofta bestående.
Svårigheter i muntlig framställning skiljs i allmänhet från svårigheter i att förstå tal. Talsvårigheterna yttrar sig som avvikelser i inlärningen av ljud, namn och abstrakta begrepp, ordböjningar och satskonstruktioner. Många undersökningar har visat att den viktigaste orsaken till problemen är svårigheter med att korrekt uppfatta och minnas ljud och att skilja snabbt skiftande ljud från varandra. Svagt arbetsminne försvårar databehandling, språklig slutledning och därmed inlärning. Till problemen i muntlig framställning hör också ett barns oförmåga att styra de rörelser som behövs för att producera tal (tecken) (verbal dyspraxi).
När ett barn har svårt att förstå språket kan hen inte följa givna anvisningar eller hen besvarar frågor fel och inexakt. Särskilt svårt är det att förstå långa meningar, berättelser och diskussioner. En orsak till svårigheterna med att förstå har antagits vara bristande hörselminne. Också teckenspråkiga med utvecklingsrelaterad språkstörning har konstaterats ha svagt arbetsminne, svårt att lära sig komplicerade teckenspråkiga konstruktioner, och svårt att förstå språk.
En språkstörning kan ha ett samband med många utvecklingsproblem. Andra relaterade svårigheter kan ha att göra med till exempel koncentration, uppmärksamhet och funktionsstyrning.
Läs- och skrivsvårigheter
Utvecklingsrelaterad språkstörning har ofta ett samband med svårigheter i att lära sig läsa och skriva. utvecklingsrelaterad språkstörning och läs- och skrivsvårigheter kan tänkas bero på liknande problem med att uppfatta och behandla information. Läs- och skrivsvårigheter ses vanligen som en form av utvecklingsrelaterad språkstörning.
Den som har läs- och skrivsvårigheter har inte lärt sig att läsa och skriva inom en normal tid trots sina intellektuella förutsättningar. Svårigheterna yttrar sig som problem i avkodning, rättskrivning, läsflyt och läsförståelse. Skriften är otydlig och det kan till exempel saknas bokstäver eller mellanrum mellan orden. Döva med läs- och skrivsvårigheter har observerats ha samma långsamhet i att göra observationer som hörande med läs- och skrivsvårigheter.
Utvecklingsrelaterad språkstörning och speciellt problem med att förstå tal och läsning kan leda till att också annan inlärning fördröjs. Främmande språk eller sådan matematik som kräver språkkunskaper blir svårare att lära sig.
Ett annorlunda språk är nödvändigtvis inte en utvecklingsrelaterad språkstörning
Att inte höra orsakar inte utvecklingsrelaterad språkstörning. Hörselskadade personers talade och skrivna språk kan ändå avvika från jämnåriga hörandes. Även jämnåriga hörselskadade kan ha varierande språkfärdigheter. Det kan bero på till exempel en försenad start i språkinlärningen, att språkliga modeller har saknats eller flerspråkighet (tvåspråkighet). Att lära sig ett nytt eller ett andra språk eller att läsa och skriva dem kräver tid. Men när språkutveckling och inlärning väl har kommit i gång hinner barnen ifatt sina jämnåriga kamrater.
En hörselskadad persons avvikande uttal i samband med språkstudier kan bero på att det är svårt att höra. Inexakt uppfattade ord lagras felaktigt i minnet. Utvecklingen av ordförråd och språkstruktur fördröjs och det blir svårare att förstå språket. Genom att försäkra sig om att den hörselskadade hör rätt och övar mera blir felen färre. Barn med språksvårigheter lär sig inte alltid lika snabbt och på samma sätt som andra.
Auli Meronen, Handledande lärare / Oppimis- ja ohjauskeskus Onerva
Päivi Rainò, överlärare, fil.dr. / HUMAK
