Hörselhund som stöd

Jag är Anniina, jag föddes 2001 som prematur. Jag var 35,5 cm lång och vägde 1000 g, alltså 1 kg. Jag var blind på ena ögat och jag har hörapparat i bägge öronen. I vänstra örat fick jag hörapparat på ettan och i högra örat på trean. Jag minns inte hur det kändes att få hörapparat. Hörapparaterna är bra, för jag hör televisionen bättre och det är lättare att höra vad folk säger. Utan hörapparat hör jag orden fel. Det är inte alls roligt om man ofta hör fel.

Jag har en FM-apparat som jag använder när jag rider och skidar. Dessutom har jag en induktionsdyna som hjälper mig att höra teven tydligare. En bra sak med hörselnedsättningen är att jag har en egen hörselhund. Kamu är en mellanstor pudel, den är grå.

Med mammas ögon:

Anniina föddes som liten prematur och hennes livstråd var skör. Ögonskadan konstaterades tidigt och allt som hängde ihop med den saken tog på krafterna för oss föräldrar. När skolläkaren sedan på ettan konstaterade nedsatt hörsel var det svårt att acceptera ett nytt handikapp. På nytt måste man sätta sig in i alldeles nya saker och försöka förstå hur livet påverkas av hörselnedsättning. Vi kom snabbt in på rehabilitering och lärde oss som föräldrar att vara aktiva. Eftersom Anniina också har nedsatt syn är det extra komplicerat att förstå hörselskadan.

Vi har fått god hjälp av olika myndigheter och aktörer. Dessutom är det viktigt med kamratstöd. Det kommer stunder då det är svårt att orka som förälder och då är det viktigt att kunna hålla kontakt med föräldrarna till andra barn med nedsatt hörsel. Kamratstödet är viktigt också för barnet och det är bra att barnet får träffa andra hörselskadade barn och förstår att hen inte är ensam om att vara hörselskadad. Ofta kan det annars kännas så, eftersom det inte i närheten finns andra barn med nedsatt hörsel.

Glädje i vardagen får vi just nu av hörselhunden som skolas för Anniina. Skolningen har gått bra och vi hoppas att hunden som färdigskolad ska göra det lättare för Anniina att frigöra sig. Också annars har vi det alldeles utmärkt. Här växer en ung dam som med entusiasm siktar på framtiden och planerar att äga ett stort stall och många hundar när hon blir stor.

Hörselhunden skolas att reagera på viktiga ljud som dess ägare inte själv kan höra. Hunden förmedlar ljuden till ägaren genom att röra eller skuffa till denna med tass respektive nos. Därefter visar hunden var ljudkällan finns.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *